Brev till statsministern

14 januari 2011 – 0:17

Hej!

Synpunkter på hanteringen av reformerad grundlag

När politiker talar till folket hör man ofta att det inte får bli något vi och de, att det här samhället ska hålla ihop. Nu kan jag konstatera att ni politiker har valt att vända oss medborgare ryggen i en stor och viktig grundlagsreform. Ni har gjort det tydligt, att det finns en skillnad mellan er politiker och oss medborgare.

Anser ni som har fattat beslut om ändringarna i grundlagen att de är så självklara att ingen ordentlig genomlysning har behövts?

Under en långdragen och därmed också långrandig valrörelse var det tyst om att en stor och genomgripande grundlagsreform var på gång. En lång valrörelse borde ha varit tillfället att bjuda in folket till att debattera och bli delaktiga i reformen.

Men icke. Det fanns varken information eller argument i det material som riksdagspartierna skickade hem till mig. Inget riksdagsparti gjorde utspel eller bjöd in mig till debatt. Inte heller traditionella medier bevakade frågan, trots att informationsuppgiften är en förutsättning för deras miljardstöd i form av presstöd och radio/tv-avgifter.

Föregångare till dagens politiker har vist nog bestämt att en grundlagsändring kräver två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Syftet med detta är givetvis att grundlagen ska ändras först efter en rejäl genomlysning. Detta har inte skett. Det första riksdagsbeslutet fattades i juni med minsta möjliga uppmärksamhet. Efter valet följde stor fokusering på en ny parlamentarisk situation, och sedan på vem som skulle rösta med vem och på vems talman. Därefter: Pang – bom, och det andra grundlagsbeslutet klubbades igenom.

Syftet med den långsamma beslutsprocessen förfelades genom att beslutet fattades så snabbt, innan något parti hade presenterat en valanalys.

Var det verkligen tänkt att grundlagsändringar skulle genomföras utan genomlysning, utan offentlig debatt, och utan att det mellanliggande valresultatet tolkats?

Om så är fallet har jag fått begreppet demokrati om bakfoten. Jag skulle ha velat ge utryck för min inställning till denna viktiga förändring och jag är besviken över er ovilja att dela med er av information och ert ointresse av att föra en debatt med oss medborgare. Ni har valt att fatta dessa beslut i ”splendid isolation”, mer eller mindre bakom stängda dörrar. Ovärdigt beteende av ”de” som har uppgiften att representera ”oss”.

Jag är inte överens med er om värdet av att skriva in i grundlagen att vi ska tillhöra EU. Det känns osäkert nu när marken gungar i euroland efter euroland, men när det gäller EU finns en folkomröstning i frågan.

En sådan saknas när det gäller skrivningen som görs i den nya grundlagen: ”Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.”

Denna formulering bär i sig ett frö till det som politiker säger sig vilja undvika, en uppdelning i vi och de. Jag menar att denna formulering riskerar att leda till att grupper ställs mot varandra.

En annan risk som jag ser är att organisationer blir utsedda att företräda människor som inte har bett att bli företrädda. Eller att personer träder fram och uttalar sig i andra människors namn utan att ha mandat för detta.

Jag vill inte att någon kvinnoorganisation, pensionärsförening, kristet samfund, eller annan grupp utses till att representera mig, eller tar på sig att göra det. Jag representerar mig själv.

I riksdagsvalet har jag valt att låta ett av partierna som röstade för grundlagsändringen representera mina intressen. Här finner jag det omvända problemet att det parti som jag har röstat på inte har representerat mig i min rätt att få vara delaktig i en diskussion om en reformerad grundlag.

Jag är besviken på det partiet och på hur andra partier i riksdagen har hanterat grundlagsfrågan.

 

10 januari 2011

Ann-Sofi Swahn

Sollentuna