På Second Opinion: Det stötande pressstödet

26 augusti 2012 – 15:09

 

Journalisters privilegier utgår från att nyhetstexter bygger på fakta och beskriver det som har hänt som det har hänt. Jag har visat att innehållet i nyhetsmedierna i själva verket är halvfaktiskt och laddat med spekulationer och journalisters attityder. Därmed saknas förutsättningen för presstödet och för andra privilegier.

Presstödet instiftades i en tid långt borta från de omvälvningar som har skett till följd av den tekniska utvecklingen. De beskrivs ofta som konvergens och divergens, det vill säga att samtidigt som mediekanaler glider ihop finns fler alternativ än någon gång tidigare. Underhållningsmedier växer och digitalisering gör att människor alltid har information från hela världen på armlängds avstånd. Nyheter har en lång historia och är den ursprungliga former för hur massmedier bidrar till kulturella uttrycksformer i samhället. Det är dessutom en kärnverksamhet från vilken journalistiskt, och därmed medialt, arbete definierar sig självt. Nyheter skiljer dagstidningar från andra tryckta medier, ger speciell status och skydd i samhället och ger dessutom frihet att uttrycka åsikter i publikens namn. Kravet på autenticitet gör skillnaden mellan nyheter och fiktionsberättelser.

I en magisteruppsats har jag granskat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet med utgångspunkt från denna kvalitetsaspekt, och kunnat visa att innehållet i tidningarna kan betecknas som halvfaktiskt.

Jag har gjort en innehållsanalys som utgår från att en skribent, journalist eller författare är en sändare som vill nå en läsare/mottagare. I texter finns ord som signalerar sändarens attityder eller åsikter. Sändarsignaler gör att texten avviker från faktum så att sanningshalten blir mindre säker. Faktum är texter utan sändarsignaler. Sändarsignaler är vanligen enkla att identifiera och räkna, och jag har valt att dela in dem i fyra grupper; evaluering, tvång, spekulation och frågor.

Spekulation innebär att texten innehåller en förmodan, en hypotes, en gissning eller ett antagande, tvång manifesteras av ord som bör, tvinga och måste. Evaluering kallas det när journalisten/författaren använder värderande ord. Dit hör adjektiv, adverb och pronomen som lite, många och mycket.

Sammanlagt jämförde jag 478 artiklar. Mer än hälften av texterna innehöll spekulation, det vill säga att skribenten har gjort antaganden istället för att redovisa fakta. Fler resultat finns i magisteruppsatsen Den halvfaktiska bevakningen av fågelinfluensan Osanna, manipulerade, faktiska och ickefaktiska artiklar i Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets bevakning av fågelinfluensan 2004-2006

Mina resultat bekräftar det som journalistikprofessorn Håkan Hvitfelt skrev redan 1986, att spekulationer har fått ersätta fakta i nyhetsförmedlingen. Sedan dess har morgontidningarna fått färre läsare, tv-nyheter färre tittare och nyheter på internet ägnas mindre tid än de traditionella medier de ersätter.

Riksdagen beslutade om presstöd 1972 för att rädda en rad socialdemokratiska tidningar som hotades av nedläggning. Motiveringen var att journalistiken har en demokratisk uppgift som skulle bestå i att: • informera • vara ett forum för debatt • granska makten

Trots att presstödets betydelse har minskat (i och med att de flesta s-tidningar har lagts ner) utvidgade riksdagen granskningsuppgiften 1995. I det nya riksdagsbeslutet formulerades granskningsuppgiften så här: ”Att verka som självständig aktör och granska de inflytelserika i samhället.”Presstödet är en relik från en svunnen tid.

Det är stötande att riksdagen ska formulera journalistikens uppdrag. Detta ger politiker ett inflytande över nyhetsmedierna, genom att granskningen i praktiken blir helt inriktad på det politiska systemet och lämnar walk over när det gäller att beskriva samhällsproblem på andra håll. Förlorare är medborgare och läsare som får sitta på åskådarplats. Jag anser att det är dags att befria journalistiken från statsmakternas manövrering.

Genom att bryta relationen mellan politiken och medier kan journalistiken ägna sig åt sin publik. Slopat presstöd skulle gagna journalistiken – och den politiska debatten. Och verkligt självständiga aktörer tillåter knappast riksdagen att formulera deras uppdrag.